I förra veckan så träffades jag och Hetingen på ett café. I dagsljus och allt.
Jag tog ett glas vatten, men jag ångrade mig så fort jag hade satt mig ner. Jag ville ha te istället. Han drack kaffe. Men jag drack mitt äckliga vatten istället. Jag kände hon i kassan. Eller ja, hmm.. Känner och känner. Hon gick i min parallell klass på gymnasiet, vi har en del gemensamma vänner och av någon anledning som jag inte minns så har jag henne på msn. Så jag ville inte gå in en gång till.
Vi satt utomhus vinden yrde runt mitt hår hela tiden. Jag vet inte varför jag satte mig utomhus, kanske för att jag inte ville vara i direkt blickfång för kassören.

Det var så skönt att se honom.
Det var annorlunda, men han var likadan.
Vi pratade. Han lyssnade med orolig min när jag berättade. Och det roade mig.
Jag var lite nervös i början, men jag slappnade snabbt av.
Jag gillar att han får mig nervös. Att han påverkar mig. Fortfarande..

Det kändes som kanske en halvtimme, men det var över en timme som vi satt där.  Det var väldigt spännande. Att vara så nära honom, men inte få röra eller visa något. Att det var så många runtomkring oss och även om de såg oss så förstod de inte.
Jag är nog lite av en spänningsnarkoman.
Jag skulle överdriva om jag sa att jag gillar att han är gift, men det gör de hela mycket mer spännande.