telefonsex, igen..=)

Hetingen har börjat att ändra sig när det gäller sexbiten. Och vi pratade om att ses nästa helg, för det verkade som om han skulle behöva hoppa in på jobbet. Vi hade nästan bestämt de, sen fick han reda på att de hade hittat någon till hans tjänst.
Jag var så kåt när vi hade lagt på på lördagen. Ville onanera, ville bara luta mig tillbaka och njuta av bara tanken på hans händer på min kropp. Det skulle inte behövas så mycket mer än så.
Han öppnade dörren till sexland lite på glänt och hela min själ, hela min kropp kände det. Jag hade precis vant mig vid tanken på att det inte var ett alternativ och sen är de det.
Men jag lät bli. Jag rörde inte mig själv. Jag skulle vänta till nästa natt och då skulle jag ha telefonsex med honom.

Det hade jag också.
Inte direkt. Vi pratade först i timmar om massa andra saker. Diskuterade, bollade ideer fram och tillbaka. På det viset som vi alltid gör.
Sen kom vi in på de och då hade vi inte riktigt tid, men vad gör de?
Jag var redan i total upphetsning sen natten innan och även om det kanske är konstigt så gör allt med honom mig upphetsad. Så våra diskutioner timmarna innan hade varit bra förspel. Jag var redan helt våt när jag väl tillät mig känna efter.
Han verkade inte heller ha särskilt långt till kåtheten och var före mig i handlandet. Jag letade efter batterier till min lilafärgade substitut. Den är stor och jag brukar inte kunna få in den på ett tag, inte när jag är själv. Men jag var inte själv. Inte denna gången eller förra. Jag var med honom.

Jag fick in halva direkt. Lämnade den inne och njöt av vibrationerna samtidigt som jag smekte min klitoris. Fan vad kåt jag var. Jag stönade i telefonen och hörde hans stön. Han var nära att komma, men jag bad honom vänta. Inte än, snart. Strax efteråt kom jag i en intensiv, efterlängtad orgasm.
Jag tror att jag skrattade till. Jag kom före honom, men han kom strax efter mig och när jag hörde att han kom blundade jag och önskade att jag var där, med honom just i den sekunden. Jag önskade att det var han som var inne i mig och inte dildon som fortfarande var de.

En stund senare var vi tvungna att lägga på.
I 4 dagar efteråt onanerade jag minst en gång om dagen. Ibland 2.
Dörren är på glänt och jag måste snart känna han i mig på riktigt.
Nu har jag blivit kåt igen.. Gissa vad jag ska göra nu..=)


möten, tankar och mer tankar

Träffade Hetingen lite snabbt, på ett rätt offentligt ställe, men ändå inte.
Jag ville att han skulle röra vid mig, ta på mig, smeka mig. Jag ville att han skulle fläta in sina händer i mitt långa hår. Jag ville att han skulle vilja ha mig. Även om de inte gick, även om han inte kan. Jag ville känna att även han faktiskt hade längtat efter mig, tänkt på mig, kanske t.o.m saknat min närvaro.
För jag saknar hans närvaro. Väldigt mycket.
7 månader sen var de sist vi var i närheten av varandra, ensamma.
Det var 7 månader sen han tog på mig. 7 månader sen jag kände att han ville ha mig, även om de bara är för stunden. Just då, i skogen, under stjärnorna. Den gången kände jag verkligen att han ville ha mig.

Så nu när vi sågs ville jag bara ha han närmare och närmare. Ville in, under tröjan på honom. Och jag ville ha han under min tröja, ända inne på huden och sen lite mer.
Vi stod och höll om varandra ganska länge. Det var mysigt. Väldigt. Jag frös och ville att han skulle värma mig. Men han var för långt borta. Det var alldeles för mycket tyg och tankar mellan oss. Och tiden gick och det blev alldeles för ljust alldeles för snabbt.
Sen var det över. Han åkte och jag med tillsist.

och första tanken.. När kommer jag se honom nästa gång, eller höra hans röst?
andra tanken.. Begär jag för mycket?

tredje tanken.. Jag borde verkligen sova innan jag analyserar sönder allting. =)

något som är mer än bara tidsfördriv, men mindre än förevigt..?

Mmm.. det var som jag trodde. Han hade vuxit upp och hade en väldigt behaglig röst.
Men han var en aning trött och lite svår. Han var lite blyg förr också och en del av det verkar sitta kvar. Men jag kvittrade på som vanligt. Har inte riktigt problem med det.
Han hade tydligen genom åren gått och blivit en fest kille. När han inte jobbar förståss. Eget företag, egen liten stuga på landet, trädgård (som han dessutom gillar att fixa med)
Många plus på honom där.
Och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det var rätt trevligt att prata med honom igen.
Han vill att vi ska ses. Han har tagit upp det innan också. Men då har jag alltid mer eller mindre medvetet låtit de rinna ut i sanden. Av många olika anledningar.
En är att jag tror inte att han är intresserad av mig. Även om jag tror att han en gång i tiden var de. Det skulle på något vis förmodligen bara sluta med att vi hade sex. Och jag har inte riktigt varit intresserad av det.
Är väl inte det nu heller. Men saker och ting har förändrats med Hetingen. Och om jag kände att det på något vis var lönt att "vänta" på honom så skulle jag utan tvekan göra det. Men det är inte de och jag behöver bryta mig loss lite. Jag har inte heller lust att gå och sätta på vem som helst. Verkligen inte. Det är inte det jag är ute efter. Men jag är kanske inte heller ute efter ett stort, seriöst förhållande, men de måste väl finnas ett mellanting?

Något som är mer än bara tidsfördriv, men mindre än förevigt?
Någon som jag kan laga mat med, eller till. Någon som jag kan somna och vakna upp med. Någon som jag kan ringa och prata med mitt på dagen om jag får lust med det. Någon som pratar tillbaka.
Inget kompliserat. Bara enkelt och lätt..


kan pojken ha blivit vuxen..?

Min mobil plingade till och det kom ett sms.
Ett sms från en.. Ja, jag skulle nästan ha kallat honom pojke då. Nu är han väl åtminståne en kille, men knappast en man.  Vi åkte samma buss i flera år och jag minns att jag kallade honom Pelle. Fast han hette inte det. Han hette Dennis. Jag vet inte varför jag hittade på ett annat namn till honom. Kanske kunde jag inte hans namn från början och ja, jag var ju tvungen att kalla han något. Sen när vi lärde känna varandra och jag visste vad han egentligen hette, blev det en kul grej att fortsätta kalla honom för de Jag hade döpt honom till. Dessutom irriterade det nog honom lite och de gjorde det hela lite roligare.
Jag var 13-15 och han var ett år yngre än mig. Jag kan nog inte riktigt säga att jag någonsin var särskilt intresserad av honom. Han hade en mystisk blick och såg så där allmänt mysig ut. Men mycket mer var det inte. Hade väl någon period där jag var lite förtjust, men han har aldrig riktigt varit min typ.
Jag har alltid sett honom som ganska osäker, lite mesig och utan större karaktär. Men snäll, mysig och ja.. jag vet inte riktigt. Vi kände inte aldrig riktigt varandra utan var mer bekanta.

Genom åren har vi haft ganska sporadisk kontakt. Bara genom sms. 
Jag skulle vilja höra hans röst. En röst säger mycket.
Men jag är nästan lite nervös över att den skulle ha blivit mörkare, manligare. För någongång måste väl pojkar bli killar och sen kanske om de har tur, så blir de män.
Jag är svag för röster. Därför är jag nervös för att han ska ha en fin, behaglig och manlig röst. För då kanske jag blir mer intresserad än vad jag egentligen är.

Men vad fan, han skickade nyss en bild på sig själv. Och ja.. han har förändrats ifrån den pojken han var då iallafall. =) Han har rakat av allt hår, ett stort minus. Jag gillar att pilla i killens hår. Men annars ser han... vuxen ut.. Det var bara en ansiktsbild och man såg bara axlarna lite.. Men det verkar inte vara något fel på hans axlar.
Och nu frågade jag om han hade lust att snacka i telefon en stund. Jag vill höra hans röst. Höra tonläge, snabbhet och personlighet.
Så nu ska jag ringa honom.
Det skadar ju aldrig att höra om rösten passar till ansiktet..?

Dessutom har jag fått höra av många att jag har en väldigt mysig telefonröst. =)

Jag existerar

btw..
När hetingen var hos läkaren och snackade om att han ville sterilisera sig så hade läkaren frågat varför.
Då hade han svarat att det var för att han hade en älskarinna som han ville fortsätta ha sex med utan att riskera att hon skulle bli gravid.

Jag frågade om han verkligen hade sagt så och ja, de hade han tydligen.
Jag bara log.
Vet inte riktigt varför, men det hela var bara väldigt skönt på något vis. Han har alltså nu berättat för någon att jag existerar. Även om de bara var för hans läkare som har brutal tystnadsplikt.
Sen hade hans läkare sagt något om att han inte tyckte att det var så bra att han hade en älskarinna.
Haha.. ja, vad annars skulle han säga?

Det känns lite som om de där med trädet i skogen som faller. Men ingen hör de. Har de då verkligen gjort ljud ifrån sig?
Vi är trädet och nu när han har berättat för någon så har vi hörts. Och därför existerar vi.

Iallafall för stunden.
Jag tror att han var ganska nervös igår över hur det skulle gå allting. Och han verkar ha tagit min utväg direkt.  Han jobbade i natt, men vi pratade inte. Han hade folk i närheten hela tiden. Men jag hade hoppats på att han iallafall skulle ringa när han var påväg till och från jobbet. Men det gjorde han inte. Och idag verkar han hålla sig undan lite. Kanske lika bra att hålla lite avstånd ett tag. Precis som om vi inte alltid gör det.
Men jag är nyfiken på vad som sas igår.


Jag drömde om henne

Som jag trodde, så kom han inte hit igår. Han hörde inte av sig alls faktiskt. Han kunde ju smsat tillbaka och sagt att han inte kom. Men ja..

Jag drömde om honom i natt. Eller ja, om de.
Att de kom hit.
Det var en ganska konstig dröm. Han satt brevid mig och hon satt ungefär mitt i mot. Och hela tiden när vi pratade så tog han på mig. Han höll om mig, smekte mig på låret och var allmänt på. Jag tog bort hans händer gång på gång och försökte skämta bort de lite med henne. Men hon såg och gjorde inget. Hon brydde sig inte. Hon pratade på som om ingenting pågick. Hon var väldigt trevlig. Tillslut tog jag inte bort hans händer längre, hon brydde sig ju ändå inte. Det var nästan som om hon inte såg de.
Jag blundade och bara lutade mitt huvud mot honom. Njöt av att vara i hans närvaro.
Sen när de skulle gå puttade han ut mig i trappan, för att hon inte skulle se. Sen kysste han mig. En långsam, mjuk kyss. Sen skyndade han vidare. Jag mötte henne i trappan påväg tillbaka och då frågade hon mig en sak. "Har han blandat dig än?" Jag förstod inte, sen kom han och de gick.

Vet inte riktigt vad den skulle kunna betyda. Kanske är de bara önsketänkande? Att hon kanske vet, men att hon inte vill göra något åt det. Eller att hon inte vet, fast att hon kanske borde förstå?
Jag vet inte riktigt. Men nu när jag tänker på att möta henne känner jag mig inte alls nervös. Jag var väldigt lugn i drömmen när jag mötte henne. Tog henne i hand, log och presenterade mig. Hon var ganska lång och hon hade halvlångt ljusbrunt hår. Det var inget anmärkningsvärt med henne. Inget man la märke till.
Jag har drömt om henne förr, men detta var nog första gången som jag såg henne. Hur hon såg ut. Men hon ser nog inte ut så. Jag vet inte. Jag har sett något halkasst foto på henne, inget där man egentligen får en ordentlig bild av hur hon ser ut.

Det spelar ändå ingen roll hur hon ser ut. Eller hur trevlig hon är. Jag vill ändå fortsätta träffa hennes man.


Hans fru vill träffa mig..!!!!

Det är tänkt att Hetingen ska komma hit idag, bara en liten snabbis. För att hämta en sak och jag hoppades även på lite mys. Inget sex, bara lite närhet.
Nu fick jag ett mejl av honom att hans fru vill träffa mig. Alltså att hon vill följa med när han ska göra en avstickare från påskmiddagen med svärföräldrarna för att åka till mig.
Hmm..

Jag har förmodligen halsfluss, eller så är de bara en dryg förkylning, men hade inte tänkt att säga de till honom förrän han var här, så han inte kunde ångra sig. Men nu blir de kanske vår utväg ur detta.
För det är inte så smidigt att umgås med folk som har halsfluss, speciellt inte när man har barn och dessutom små barn.
Så antingen blir de inget idag alls och om vi inte kommer ur detta smidigt, utan att hon blir misstänksam på det så finns det en bra anledning till att göra de hela väldigt snabbt. Men jag tror verkligen inte att det är en bra ide att vi ska träffas, hon och jag. Inte på detta vis, att de båda två ska komma hem till mig. (Även om jag självklart skulle gått ner och mött dom istället) Det är bättre om vi nu måste träffas att det är lite mer allmänt, att vi bara råkar springa på varandra.
Dessutom tycker jag inte att han borde sätta mig i denna sitsen.

Sen är de ju också så, att om hon har börjat bli misstänksam på mig, som hon aldrig träffar, men bara hör om. Så är de kanske också bra att vi ses så hon får se att allt är okej och kanske släppa sina misstankar. OM jag nu kan dölja mig själv. Om jag kan vara vem som helst.
Det skulle varit lättare innan. När vi faktiskt träffas lite då och då, alltid med massa andra runtomkring. Men nu, när vi aldrig ses. Då är de nog svårare för mig att dölja.

En del av mig tror att det skulle vara helt lugnt. Jag kan vara normal och allmän. Inte utmärka mig. Och om jag på något vis skulle verka lite nervös så är jag ju faktiskt sjuk.
Men en annan del av mig vågar inte ens tänka tanken på vad som skulle kunna hända om hon är misstänksam och kanske blir ännu mer om vi ses. Om hon känner av något. För hon är tydligen också lite "känslig".
Eller ännu värre, att hon börjar ställa frågor som jag inte vet vad jag ska svara på. Oavsett vad det är. För jag vet inte vad han säger och inte säger till henne om mig.  För mitt namn har garanterat kommit upp lite då och då. Speciellt denna veckan känns det som.
Det skulle även vara skönt, att ha de avklarat. Att ha träffat henne, så de inte skulle vara så stor grej sen. Att jag inte skulle vara så stor grej. (om jag nu ens är de) Det kan ju faktiskt också vara så att hon bara är nyfiken på vem jag är, utan att hon är misstänksam på något.


Så det kommer nog inte bli något idag, jag har gett han en utväg. Och han kommer garanterat att ta den. Annars blir jag väldigt förvånad. Och då får han fan skylla sig själv om det går åt helvete. (hoppas han tar den!!!)

Aaah.. jag blir galen. Detta är egentligen inte mitt problem. Det är hans. Det är hans fru som vill träffa hans älskarinna. Det borde vara hans problem att lösa, inte mitt. Jag borde inte vara den som är tvungen att lösa det. Det borde inte vara jag som ska undviker jobbfester bara för att han ska kunna ta med sin fru dit. Men det är så det känns. För jag ser de som om detta är "vårt" problem.
Men det finns inget vi, bara jag.
Jag är ensam. Och åter igen är det jävligt påtagligt

Suck.

RSS 2.0