Här är lite (med betoning på lite) som jag skrivit om Hetingen. Tog i stortsätt bort allt om honom från min vanliga blogg när han började läsa den. Ångrar de lite idag. Men detta är en del av de som jag hade skrivit där, blandat med saker jag skrivit på datan.

Det är ganska skrämmande hur mycket längre detta har pågått för mig än för honom.
Hoppas han inte tycker att jag är galen och besatt och blir bortskrämd nu. =)

Men det känns lite kul, lite spännande att ha någon att tänka på, någon att spana på. För mitt liv har börjat bli så väldigt vanligt. Så händelselöst.
Av någon anledning kom vi in på hans födelsedag, som jag har lagt på minnet nu. Den är snart.
Och jag tror att han vet precis vilken effekt han har på kvinnor, på mig. Speciellt med blicken.
Han måste ju veta exakt vad han gör mot mig, and I like it.

Okänt datum
Men jag har faktiskt nästan glömt bort mitt senaste möte med Hetingen.
Jag behövde ett märke, hade "glömt" mina hemma så jag mötte upp honom på rundan för att få ett av honom.
Han klev ur bilen, jag hade min luva och mitt lockiga hår framme.. Men iallafall så pratade vi lite.
För honom skulle jag skita i alla moraliska problem och etiska tankar. Jag skulle riva allt för honom.
Så varför gör han inget? Han har ju haft chansen nu.
Men ja, det är bara fantasier. Bara min egen romantisering om en ganska okänd man i min närhet.

Okänt datum.
När jag kommer ner till jobbet så var det bara han som hade kommit före mig.
Jag ställer mig utanför bilen, lutar mig mot den. Han kommer och ställer sig brevid mig, nära. *blick*
Han säger något om att han inte sovit och jag berättar att jag har fått bredband och bara suttit och spelat massa gamla spel som pacman och dx ball. Så vi pratar lite nostalgi. *blick* Sen plötsligt frågar han:
- Hur gammal är du egentligen? *blick*
- Jag är 20. Hur gammal trodde du att jag var?
- 23. *blick*
- De flesta brukar tro att jag är yngre.
- Det betyder att din mamma är lika gammal som mig. (Säger han nästan med en suck)
- Hon är 3 år äldre än dig.

Hans blickar bryter ner alla vettiga tankar.
Han är väldigt förbjudet. Men jag tror inte att jag bryr mig.

2007-08-04
Hon hade bara tittat på honom på avstånd.
Attraherats av hans charm och så klart hans underbart blick.
Men nu hade han ställts sig nära henne. Om hon stack ut handen skulle den nudda honom.
De stod där brevid varandra, som om de hade ett hemligt band. De kändes inte längre som om han var så långt borta, så förbjuden.
Försökte han säga henne något?
Hon ryser varje gång han säger hennes namn. Sättet han säger de på, blickarna han ger henne.
Det är nästan lite svårt att andas nu.

2007-11-04
Träffade Hetingen i natt.
Blickar och ord utbyttes. Underbart.

2007-11-20
Det är sättet som han tittar på mig, som gör mig svag.
Att han alltid söker min ögonkontakt.
Det är sättet han säger mitt namn på, som gör mig svag.
Hur hans ord så sexigt lämnar hans mun för bilda meningar som är riktade till mig.
Det är sättet han får mig att känna, som gör mig svag.
Att jag kan glömma bort alla moraliska regler för ett tag.
Bara för ett ögonblick.


2007-12-03
Jag har köpt en ursnygg klänning idag. Den formar brösten till en rosett (typ) + att den är väldigt urringad. Den ska jag ha på mig på julbordet med jobbet som är snart. Hetingen kommer ju vara där. =)

2008-07-18
När jag kom ner till jobbet så var Hetingen där, helt ensam. Det hade tydligen blivit något fel på bilen han skulle köra så han var väldigt försenad. Men trotts det så verkade han inte stressa därifrån.
Vi pratade lite.
Han måste ju se rakt igenom mig. Lilla mig.

Jag blir nervös i hans närhet. Men känner mig samtidigt trygg.
Iallafall.. han är inte som de andra bönderna där nere.

2008-11-28
Jag drömde om en trappuppgång, hemlighet, fumligt beteende, torkade blommor, Hetingen, passionerade kyssar, en stängd dörr, fönster, ögonkontakt, avsked..

2009-02-14
Han var nyss här. Vi hade sex. SEX!!
Jag mår så bra nu, känner mig helt levande.
VI HADE SEX!!!
Och hans läppar nuddade äntligen mina.. =)

2009-04-15
Jag tänker på dig.
Skulle kunna säga då och då eller ibland.
Men då skulle jag ljuga.
Jag tänker på dig, ofta.

Fantiserar om hur du kommer hit.
Och tar över hela min värld för en stund.
Hur svag du gör mig med en enda blick, ett enda leende.
Och hur du aldrig verkar förstår de trots att jag försöker förklara.
Trots att du borde känna de.

Undrar om du någonsin tänker på mig mitt i vardagen.
Finns det plats för mig i någon av dina tankar, någongång?
För du regerar i mina.

2009-09-06
Fina ögon, ett härligt skratt och en skön röst. Det är viktiga saker de.
Och Hetingen har de, och mycket mycket mer..=)

2009-10-10
Drömde att jag av någon anledning läste ett mejl som Hetingen hade skrivit, men aldrig skickat. Vet inte till vem. Han skrev om mig. Att nu hade jag gjort de man absolut inte fick göra i vår situation. Det som var helt förbjudet. Jag hade sagt att jag älskade honom.
Sen vaknade jag, med ångest. =/



Hur kändes detta?

Jag kom nyss till en insikt i mitt liv.
Jag kan antingen fullständigt lita på Hetingen och vad han säger till mig. Vad jag känner när jag pratar med honom och är med honom. Eller så kan jag fortsätta leta bevis för att han ska vara oärlig mot mig, någon gång, på något sätt.
För jag gör nog de fast att jag inte riktigt har tänkt på det. Jag har inte velat göra de, men jag har inte heller kunnat låta bli. Jag litar på honom så mycket att det ibland skrämmer mig, men samtidigt misstror jag honom när de kommer till mig. När det handlar om honom och mig.
Och jag vet att det egentligen inte handlar om honom, utan om mig.
För varför skulle han säga till mig att han tycker om mig, om han inte gör de? Vad tjänar han på de?

Jag vet att jag ofta letar efter bekräftelse hos honom. Vill att han ska ge de till mig. Men när han väl gör de, så tror jag ändå inte honom. Och därför fortsätter jag att leta. Fast att han redan har gett de till mig. Klart och tydligt och om och om igen. Vad har jag för problem????

Förra helgen så sa han att på en skala mellan 1-10 så ger han sina känslor för mig en 8. En 8 som dessutom är en evighetssymbol.
Det är ju sjukt mycket, faktiskt. Mycket mycket mer än vad jag någonsin skulle kunna kräva av honom. Mycket mer än vad jag skulle kunnat hoppas på. Men jag tog de inte till mig. Jag började direkt ifrågasätta honom. Ville att han skulle förklara vad det betydde. Är jag trög??

I veckorna när vi i stort sätt inte har någon kontakt alls så börjar jag ibland att tvivla på honom, på oss. Utan att han gett mig någon anledning. Det handlar egentligen inte om honom. Det handlar om mig. På något sätt tror jag att jag är den enda i världen med riktiga känslor och att alla andra bara låtsas.

Men jag börjar nog lite smått förstå nu att andra än jag har känslor och att folk faktiskt kan ha känslor för mig. Även Hetingen.. =)
Så nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av att vara omtyckt.. haha..

Nä, jag är ingen ordslampa som går runt och missbrukar starka ord som jag knappt förstår. Ord är väldigt heliga för mig. Och ordet älskar är jävligt starkt för mig.
Visst har jag sagt de i situationer där jag inte riktigt menat de, lite för att det "borde" vara så. Bara för att de passar in. Jag har sagt att jag älskar till pojkvänner fast att jag visste att de jag kände inte var den riktiga kärleken. Men jag gjorde de ändå. För man borde kanske älska sin pojkvän och kanske gjorde jag det också på en fjortonårings sätt att älska. Men jag visste redan då att det jag kände inte var allt. Att det skulle finnas mer.
Kanske vet jag fortfarande inte. För jag kan kanske bara älska på en 22årings sätt. Jag har inte sett världen, jag har inte upplevt ett helt liv än. Men det skulle verkligen förvåna mig om det skulle finnas mer.
Och nu menar jag älskar som i att älska en annan människa som jag inte delar DNA med.

Iallafall är de inget som jag lätt säger till andra. Inte ens till de som jag verkligen älskar. Min mamma sa till mig härom veckan att hon älskade mig. Jag vet att hon gör de, men vi brukar inte säga de öppet så där. Jag blev nervös och visste inte vad jag skulle säga. Självklart älskar jag henne, men jag sa "vad bra" som svar. Vad fan är de för svar? Jag har lite ångest för de faktiskt. Men min mamma vet att jag älskar henne och jag vet att hon älskar mig. Men jag hade problem med att verkligen säga orden högt när jag menar dom på riktigt.

Förra helgen sa Hetingen till mig att han kände att jag älskade honom. Och jag bekräftade det. Hade han aldrig tagit upp de så hade jag antagligen aldrig sagt de till honom. Kanske i tanken, kanske viskat de någongång när jag visste att han inte skulle höra. Men förmodligen inte högt på ett sånt brutalt verkligt vis.
Men i natt tog jag upp ordet. Vet inte riktigt varför, de va inget jag planerat att göra. Men jag har gått och funderat rätt mycket på vårt förra samtal och jag ångrade att jag inte frågade honom vad jag var för honom då. För han blottade mig och mina känslor och jag borde gjort desamma med honom.
Och i natt ville jag dra det till sin spets. Jag ville ha något sorts svar på en fråga som jag knappt vågade att fråga.
Men han är en man som pratar i metaforer och vänder och vrider på situationer utan att riktigt ge ett ordentligt svar på något faktiskt. Men jag har lärt mig att läsa mellan hans rader och förstå honom ändå. Ibland tror jag t.o.m att jag pratar så. Men bara med honom.
Och tillslut fick jag väl ett svar, tror jag.
Ett 8/10. 9 om han hade varit 25år och singel. (haha)
Och han kanske älskar mig, på något vis.
Han är 9/10 för mig. Men om jag tillät honom och han ville så skulle han lätt vara en 12a.
Han sa också att han inte var i närheten av vad jag känner. Men hur skulle han kunna de? Han har ett annat liv där jag inte har någon plats alls. Där jag knappt existerar.
Men i mitt liv låter jag han ta plats. Vissa stunder har han tagit över nästan helt. Men han är dold. Ibland tycker jag att de är konstigt att någon som har förändrat väldigt mycket i mitt liv inte märks. Att mina vänner inte ser honom genom mig. Att de inte ser förändringen i mig. Men de är kanske för upptagna av att dölja hemligheter i deras egna liv att de inte uppmärksammar min. Men förmodligen döljer jag honom så bra som jag hoppas att jag gör.
Men min mamma har märkt förändringen. Hon tror att den beror på många saker. På att jag slutade på ett jobb jag inte trivdes på, att jag fick ett annat som jag trivs väldigt bra på. Anledningarna är många och självklart har de också en inverkan på mig och min förändring. Men jag vet ju att det till största delen beror på honom. För han gör mig så levande. På sättet han får mig att känna, på tankarna han får mig att tänka. Jag älskar sättet som han utmanar mig mentalt på. Ibland känns de som om han föreläser för mig, att han försöker lära mig något. Men det är ok för jag lyssnar gärna på honom, hans teorier och hans sätt att se världen på. Jag håller inte alltid med och det skapar diskussion. Ibland ifrågasätter jag honom fast att jag håller med bara för att jag gillar att diskutera med honom.
Och även om jag inte alltid förstår, så försöker jag verkligen. 
Han förstår inte alltid mig, men då blir jag mest irriterad. Haha..
Jag vill försöka öppna nya dörrar för honom och undervisa honom ibland, som han gör för mig. Och jag hoppas att jag ibland ger honom en annan synvinkel på saker och att han kanske lär sig något av mig.



Nu vet han att jag älskar honom och jag kommer förmodligen inte säga eller skriva de till honom fler gånger. Och efter denna texten kanske han förstår vad de ordet innebär för mig. Om han orkat läsa förstås. =)

Och den dagen som de tar slut så hoppas jag att det är för att han inte vill vara med mig mer och inte för att han på något vis gör de för mig skull, för att inte såra mig. För just det, kommer såra mig och dessutom göra mig rätt förbannad.
Men jag är helt säker på att vad som än händer så kommer det är bli okej och vi kommer skiljas som vänner.
Nära vänner som kanske flera år senare kan mötas igen för att ha vilt, hett, passionerat, underbart sex tillsammans. Ja, outstanding mindblowing sex.
Någon gång borde jag berätta för honom hur många orgasmer han gett mig endast genom att jag tänkt på honom samtidigt som jag smekt mig själv. Men jag har tappat räkningen för länge sen. =)


ooops.. Jag höll nästan på att publisera detta i fel blogg. Haha.. det hade inte varit så bra. Lite för trött kanske.