Hann inte riktigt prata med Hetingen som vanligt, helgen som var.
Jag hade med mig en lärling på jobbet. Snackade lite med honom på lördagen men på söndagen var det bara en blick på macken. En väldigt mysig blick. Men fortf bara en blick. Dessutom var det nog jag som blickade mest. Kunde inte låta bli. Men han tittade på mig, även om det var snabbt, så tittade han på mig. Det är så sällan vi ses och ännu mer sällan som han faktiskt möter min blick och vi får ögonkontakt bland människor. Jag vet varför..=)

Sen har vi inte pratat. Jag har skickat ett antal mejl som han inte har svarat på. Har inte riktigt skrivit något som han kunde svara på heller, men ändå. Han har varit inloggad på msn lite då och då med. Utan att skriva till mig. Jag skrev till honom idag. Men han svarade inte. Egentligen behöver det inte vara han. Hans msn loggar in sig själv så fort någon startar datan och det kan vara vem som i hans familj.

Det är inte heller så att vi brukar ha daglig kontakt. Helgerna är de dagar vi brukar prata på. Och ibland någongång i veckan. Men absolut inte varje dag. Det var ganska intensivt i slutet på förra veckan, men det kan bero på att jag hjälpte honom med en grej. Kanske är det därför det känns så tomt nu?

Han har ju trots allt ett helt liv där jag inte är det minsta inblandad i.
Jag står egentligen helt utanför hans liv.
Men han tar så stor del i mitt liv. Jag låter honom nästan ta över.
Det är därför jag känner sån tomhet när jag inte är nära honom.

illa illa...

och han hade så rätt..
Han sa att jag skulle sakna våra samtal.
och ja, nu gör jag det.
Fan.