Hetingen ringde en signal ganska tidigt i natt. Och en signal från honom betyder. Ring upp mig! Annars brukar jag vänta med att ringa honom. Ge honom lite tid att jobba..
Det överraskade mig.
Men jag började direkt att le. Tog telefonen och ringde upp honom.
Sen gick allt så lätt, som det alltid gör.
Han skrattade mycket, jag gillar det.
Han kände sig lite bra för att han hittat hit så lätt. Jag trodde det skulle vara svårare, men han hittade direkt. Och det gjorde att han kände sig lite extra nöjd med sig själv.
Det var faktiskt ganska skrattretande lätt, tydligen.

Sen fortsatte vi prata.
Jag älskar hur lätt det är. Hur vi kan hoppa från ämne till ämne och sen tillbaka..
Och jag försöker verkligen hänga med i hans tankegångar, försöker förstå vad han säger när han pratar. För jag vill förstå och jag hoppas att jag gör det också. Iallafall tror jag att jag hänger med rätt mycket. Men inte alltid, såklart.

Men i natt blev det mycket prat om berörning, personliga ögonblick och ja, familjeliv faktiskt.
Och han lyckades växa i mina ögon igen. =)

Nu ringde han en signal igen..=)

---

Och nu har vi pratat klart.
Hmm..
Känner mig jävligt korkad...