Jag håller på att skriva om Hetingen. Hur det började, vad det är med honom jag gillar, varför jag fortsätter o.s.v. När jag är klar kommer jag lägga ut de på bloggen. Om jag vågar..=)

Men jag vet inte riktigt svaret på allt.
Jag vet inte vad det är med honom som gör att han blir så speciell för mig. Och jag vet inte riktigt varför jag drogs så starkt till honom i början (och fortfarande gör). Men jag gillar det.

Jag vet att jag älskade hans skrattrynkor som han har vid ögonen. Jag märkte dom direkt. För ögonen är de första som jag tittar på. Och hans ögon var fängslande och hans skratt var smittande.
Jag minns hur jag kunde sitta och titta på honom och hoppades att han skulle titta tillbaka på mig. Men när han väl gjorde det så vågade jag inte hålla kvar blicken. Jag vände bort direkt. Men sen fortsatte jag titta på honom. Det blev lite av en tävling för mig. Att hålla kvar blicken. Ibland lyckades jag väl en stund. Inte för att han fattade något, men ändå. =)