Jag har nyss kommit hem. Träffade Hetingen en stund.. =) Och jag kan inte riktigt sluta le.
Jag satt bakom honom och småpillade honom lite i nacken under tiden som vi pratade om lite allt möjligt. Jag glömmer nästan bort hur de är att vara nära honom. För varje gång så blir jag överraskad över hur mycket han faktiskt påverkar mig. Jag blir fortfarande lite nervös och kanske en aning blyg. Men egentligen inte. Blyg är fel ord. Men jag kan inte hitta rätt ord just nu.

Men att känna hans hud under mina fingertoppar eller känna hans korta hår mellan mina fingrar. Det var underbart. Att vara nära honom är skönt och de små hemliga kyssarna när vi skildes åt väckte direkt lust i mig. Som såklart alltid är väldigt nära när jag pratar med honom, tänker på honom, ser honom, rör vid honom..
Men det var inte riktigt läge för de i natt och de fanns inte tid. Inte för att jag egentligen bryr mig om ifall de är läge eller inte. Jag vill alltid ha honom ändå. Kan inte tänka rationellt när hans läppar snuddar vid mina.
Jag vill glömma omvärlden och bara vara med honom ett ögonblick.


Vad gör han med mig?