Heta Hetingen

Snackade lite med Hetingen i natt.
Han var kåt. Och inte bara lite. olidligt kåt verkade det som. 
och det gjorde såklart mig också väldigt kåt.
MEN.. som vanligt så hade han inte tid. Och det är ju ganska irriterande. Men jag börjar vänja mig.

Jag bara hoppas att han någongång kommer ta sig tid med mig. Och då menar jag inte 15 min efter jobbet. Utan att verkligen ta sig tid. Kanske planera in de lite mer. Så gott de nu går i vår situation. Men att vi har tid med ordentligt förspel och allt sånt.
Om jag ändå ska få drömma ordentligt skulle jag vilja att han var tvungen att åka iväg för jobb och vara tvungen att sova på hotell eller liknande. Och att han frågade om jag ville följa med utan att jag på något sätt försökte tvinga mig på honom. Att jag hade en hel natt med honom, att jag fick somna och vakna brevid honom + kanske delar av en dag.
Det hade faktiskt varit helt jävla underbart.
Och kanske kommer det ett tillfälle, kanske inte.  Det känns långt borta.
Men jag hoppas att han kan hitta tid till mig, jag räknar faktiskt med att han någongång kommer ta sig lite mer tid. trots att det är svårt. Att han kommer komma hit utan att det är stress.

Träffade honom en liten snabbis här om natten. Fan vad jag dras till honom. Jag hade nästan glömt bort hur hela min kropp bara längtar efter honom. Hur mina händer vill smeka honom och hur mina läppar vill kyssa honom.
Jag har inte rört vid honom på väldigt länge och trots att vi pratar dagligen så är de en helt annan sak att se honom. Möta hans blick. Han gör mig så fruktansvärt svag.
Egentligen skulle jag velat ha honom där, mitt i natten, väldigt offentligt.
Men jag rörde inte ens vid honom. Jag hade säkert kunnat. Men det var tidspress och så plötsligt var han redan borta.
Jag ångrade direkt att jag inte bara gick fram och tog på honom lite.
Kan ju låta patetiskt och konstigt, men han är så tilldragande.
Han är ju trots allt Hetingen..=)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0