Jag sitter och tittar på telefonen. Väntar på att Hetingen ska ringa en signal så jag kan ringa upp honom så att vi kan prata lite.
Jag har redan ringt honom 2 gånger med ca 30mins mellanrum och skickat ett sms. Han sitter i ett annat samtal, med sin kollega. De brukar prata och jag brukar behöva slåss om telefontiden mot honom. Och den här helgen vinner han tydligen allt.
Och de stör mig. För jag tycker att detta lite är min tid. Han kan snacka med honom när som helst. Det kan inte jag. Jag har några timmar om nätterna på helgerna. Thats it. Dessutom brukar jag vänta ett par timmar innan jag hör av mig, för att de ska hinna snacka lite. Men nu är de snart försent.
Och jag fattar att han inte bara kan fnysa av honom och slänga på telefonen eller säga till honom att han inte kan prata mer, för han måste ge lite uppmärksamhet till sin älskarinna som ringer och stressar honom. Och jag fattar att de är uppe i ett väldigt spännande samtal och att han pratar med honom för att han VILL prata med honom.
But it fucking sucks..

Och ändå sitter jag här och ler lite för mig själv.
För de va precis det här som jag längtade efter för inte så länge sen. Att ha någon som inte ringer. Att sitta och vänta på ett samtal från någon man bryr sig om. Att sitta här helt frustrerad och inte fatta varför han inte redan har ringt. Vad kan vara viktigare liksom?? =)

Haha.. och så ringer han tillslut. =)