"Jag saknar dig" va nästan de första jag sa till honom.
"Jag vet" suckar han tillbaka.

Nä, jag kommer inte träffa Hetingen innan ja ska flytta.
Och det är så jävla kasst.
Och jag tycker inte att de är särskilt okej, jag är inte okej. Men jag kan inte göra något åt de.
Det suger och inte på ett bra sätt.
Jag är så besviken att det gör ont i mig, utan att överdriva. Det är smärtsamt.
Men jag hade de på känn. Jag visste att det fanns en väääääldigt stor risk att det skulle bli just så här. Och fast att jag var beredd på de så kändes de som ett hårt, skoningslöst hugg.

Och när han sa de till mig använde han en fras som jag jämnt använder. "Det är helt fucked up" (och jag kunde inte motstå att le lite snabbt) Men jag kunde inte höra något på hans röst som avslöjade honom. Om han kanske också var besviken över att de inte skulle finnas tid, eller hur han tänkte och kände. Så jag var tvungen att fråga. Och så säger han med tröttsam röst att han ville, att han hade tänkt träffa mig. Jag förstår att han tröttnar på mitt ständiga tjafsande men jag vet inte vad han tycker och tänker om han inte säger de till mig med ord.


Fan. Jag behövde verkligen de. Jag behövde verkligen ha honom nära mig, i mig. Jag förstår inte varför och jag bryr mig inte längre. Jag bara känner att allt i mig skriker efter honom.
Han sa att han vet, att han känner mitt behov av honom.
Tveksamt. För om han verkligen känner vad jag känner... Hur lyckas han fortsätta andas?
För det känns som ett behov, inte bara en vilja.

Och jag vet varför. Denna flytten betyder så mycket för mig. Det är mycket som kommer och ska förändras. Jag är väldigt nära honom, för nära. Jag känner de, jag kan inte se honom ur något annat perspektiv. Men innan jag skulle börja försöka ta några känslomässiga steg bakåt så ville jag känna honom intill mig en sista gång. Jag hoppas inte att det skulle vara sista gången, men sista gången på väldigt länge. För det blir svårare och de har knappast varit lätt innan. Det kommer krävas mycket mer av honom nu, men han har inte mer att ge mig.
Smärta igen.

Men nu måste jag börja andas igen. Ta några djupa andetag och tvinga han att rinna av mig. Ska ställa mig i duschen. För jag fryser väldigt mycket.

Det kommer bli bra, mycket bra. Det här är inte slutet på något, det är början.