Hetingen är dubbelt så gammal som mig ungefär och han är ett år yngre än min pappa.
Det är rätt stor åldersskillnad.
Jag märker de sällan.
Visst har han gjort mycket mer, han har sett mycket mer. Han är på en helt annat plats i sitt liv. Han har barn, familj och hus.
Jag har en katt (som i mellanåt hatar mig), hyreslägenhet och drömmar. Och även om jag i dagens läge inte planerar att skaffa barn på ett tag, så kommer den dagen komma någongång och han har redan allt de där. Han är i stort sätt redan klar med de. Och jag får för mig att han har sagt att han inte vill ha fler barn.
Så även om om om om om om OM vi på någotvis någongång skulle kunna bli tillsammans offentligt, på riktigt. Så skulle en sån sak kunna vara ett problem i längden. Och visst skulle de finnas fler problem.
Han tog upp de lite i natt.
Han sa att även om inte vi skulle ha problem med åldersskillnaden så skulle folk i vår omgivning kunna ha problem med de och de skulle kunna skapa problem för oss.
Humm.. Jag vet inte de riktigt. Jag har inte funderat på de särskilt mycket, försöker låta bli.
men om jag skulle tillåta mig själv att tänka på de. Hur de skulle vara att berätta för mina föräldrar om honom t.ex. Hehe.. Jag skulle nog vara lite nervös. Men väldigt nyfiken på hur de skulle reagera. Jag har väldigt bra föräldrar enligt mig som inte dömmer eller har särskilt mycket förutfattade meningar och det är så jag är uppfostrad. Så jag är inte särskilt orolig.
Visst tror jag att de skulle bli lite chockade. Och jag kan också tänka mig att de skulle bli lite oroliga för min skull och fundera på vad fan han är ute efter med mig. Men de är också rätt vanliga saker som de förmodligen skulle vara oroliga över, oavsett vem jag tog hem och presenterade dom för.
Men jag tror att efter att de vant sig lite skulle de inte ha problem med hans åldern.
Båda mina föräldrar har varit tillsammans med betydligt yngre. Kanske inte en åldersskillnad på 21 år. Men på mellan 11-16år ungefär.
Den som skulle ha mest problem med de, skulle nog vara min pappa. Jag kan tänka mig att de skulle kunna vara mest skumt för honom. Han är väldigt lugn och behärskad så jag skulle bli Väldigt förvånad om han gjorde en stor grej av de. Sen efter ett tag, efter att de träffat honom så skulle de nog inte vara så konstigt längre. De skulle ju bara vara tvungna att vänja sig helt enkelt.

När jag var i 14-15 års ålders så hade en bekant till mig som var i samma ålder en pojkvän som var dubbelt så gammal. Han var 31. Visst, var de lite snacka om de ett tag. Men efter att vi träffat honom ett par gånger och vi hade umgåts med honom, festat med honom så var det ingen som tänkte på de längre. Då kändes det väldigt självklart. Och jag är ganska säker på att de fortfarande är tillsammans. Sist jag hörde något så hade de köpt hus tillsammans och jag mötte henne på lokala Ican när hon veckohandlade för ett tag sedan.
Så omgivningen vänjer sig.
Jag kan inte tänka mig att mina vänner skulle ha problem med det. Inte de närmaste som känner mig på riktigt iallafall. Visst skulle de också undra och först kanske tycka att det är lite konstigt. Men efter ett tag, efter de träffat honom skulle de inte tänka mer på de. Och om de skulle ha något problem med mitt val av pojkvän p.g.a hans ålder så är de deras problem. Och jag tror (och vet) att han inte skulle ha särskilt mycket problem med de flesta av mina kompisar.

Jag tror att om de skulle vara problem någonstans så är de på hans sida. Hans vänner, omgivning och framför allt kanske hans föräldrar.
Och visst skulle de vara jobbigt om de inte på något vis kunde acceptera mig och att vi var tillsammans. Och framför allt lite trist. Men jag skulle kunna hantera de och jag hoppas att han skulle kunna de också.


De kommer förmodligen aldrig komma till de. Och om de skulle de, får man väl ta de som de kommer då.
Men som jag har förstått på honom så har de ett väldigt bra förhållande så det är inte så stor risk (chans?) att de kommer hända.
Och så länge som jag har han i mitt liv på något vis, så klarar jag mig bra. =)