Ett par timmar har gått och allt känns lite bättre faktiskt. Visst är jag fortfarande besviken, men mycket för att jag verkligen hoppades och jag trodde faktiskt att det skulle finnas lite tid till mig. Kräver inte mycket. 10-15minuter. Eller kanske bara 2..? En kyss, en omfamning. Det skulle varit mysigt.
Men jag vet att om han hade kommit hit endast för en snabb kyss så hade jag inte låtit honom gå. Hehe.. Inte för att jag hade kunnat stoppa honom om han ville gå, men jag hade gjort allt för att han skulle vilja stanna en minut till och en till och en till.. =)
Alltså i stortsätt slitigt av han kläderna..
Men det hade kommit upp massa saker för honom som han inte hade räknat med eller som han kan göra något åt. Det är bara att gilla läget och se de positiva i situationen. Och det positiva är att destu längre tid de tar i mellan våra möten, ju mer intensiva blir dom. Iallafall för mig.. =)

Jag har faktiskt kommit igång med min packning, har bara packat en låda, men det är början som är värst. I morgon är de intensivt packande hela dagen. Och inga ursäkter.

Jag känner mig lugn nu och det är ganska smärtfritt..=)