Jag kom nyss till en insikt i mitt liv.
Jag kan antingen fullständigt lita på Hetingen och vad han säger till mig. Vad jag känner när jag pratar med honom och är med honom. Eller så kan jag fortsätta leta bevis för att han ska vara oärlig mot mig, någon gång, på något sätt.
För jag gör nog de fast att jag inte riktigt har tänkt på det. Jag har inte velat göra de, men jag har inte heller kunnat låta bli. Jag litar på honom så mycket att det ibland skrämmer mig, men samtidigt misstror jag honom när de kommer till mig. När det handlar om honom och mig.
Och jag vet att det egentligen inte handlar om honom, utan om mig.
För varför skulle han säga till mig att han tycker om mig, om han inte gör de? Vad tjänar han på de?

Jag vet att jag ofta letar efter bekräftelse hos honom. Vill att han ska ge de till mig. Men när han väl gör de, så tror jag ändå inte honom. Och därför fortsätter jag att leta. Fast att han redan har gett de till mig. Klart och tydligt och om och om igen. Vad har jag för problem????

Förra helgen så sa han att på en skala mellan 1-10 så ger han sina känslor för mig en 8. En 8 som dessutom är en evighetssymbol.
Det är ju sjukt mycket, faktiskt. Mycket mycket mer än vad jag någonsin skulle kunna kräva av honom. Mycket mer än vad jag skulle kunnat hoppas på. Men jag tog de inte till mig. Jag började direkt ifrågasätta honom. Ville att han skulle förklara vad det betydde. Är jag trög??

I veckorna när vi i stort sätt inte har någon kontakt alls så börjar jag ibland att tvivla på honom, på oss. Utan att han gett mig någon anledning. Det handlar egentligen inte om honom. Det handlar om mig. På något sätt tror jag att jag är den enda i världen med riktiga känslor och att alla andra bara låtsas.

Men jag börjar nog lite smått förstå nu att andra än jag har känslor och att folk faktiskt kan ha känslor för mig. Även Hetingen.. =)
Så nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av att vara omtyckt.. haha..