Det är tänkt att Hetingen ska komma hit idag, bara en liten snabbis. För att hämta en sak och jag hoppades även på lite mys. Inget sex, bara lite närhet.
Nu fick jag ett mejl av honom att hans fru vill träffa mig. Alltså att hon vill följa med när han ska göra en avstickare från påskmiddagen med svärföräldrarna för att åka till mig.
Hmm..

Jag har förmodligen halsfluss, eller så är de bara en dryg förkylning, men hade inte tänkt att säga de till honom förrän han var här, så han inte kunde ångra sig. Men nu blir de kanske vår utväg ur detta.
För det är inte så smidigt att umgås med folk som har halsfluss, speciellt inte när man har barn och dessutom små barn.
Så antingen blir de inget idag alls och om vi inte kommer ur detta smidigt, utan att hon blir misstänksam på det så finns det en bra anledning till att göra de hela väldigt snabbt. Men jag tror verkligen inte att det är en bra ide att vi ska träffas, hon och jag. Inte på detta vis, att de båda två ska komma hem till mig. (Även om jag självklart skulle gått ner och mött dom istället) Det är bättre om vi nu måste träffas att det är lite mer allmänt, att vi bara råkar springa på varandra.
Dessutom tycker jag inte att han borde sätta mig i denna sitsen.

Sen är de ju också så, att om hon har börjat bli misstänksam på mig, som hon aldrig träffar, men bara hör om. Så är de kanske också bra att vi ses så hon får se att allt är okej och kanske släppa sina misstankar. OM jag nu kan dölja mig själv. Om jag kan vara vem som helst.
Det skulle varit lättare innan. När vi faktiskt träffas lite då och då, alltid med massa andra runtomkring. Men nu, när vi aldrig ses. Då är de nog svårare för mig att dölja.

En del av mig tror att det skulle vara helt lugnt. Jag kan vara normal och allmän. Inte utmärka mig. Och om jag på något vis skulle verka lite nervös så är jag ju faktiskt sjuk.
Men en annan del av mig vågar inte ens tänka tanken på vad som skulle kunna hända om hon är misstänksam och kanske blir ännu mer om vi ses. Om hon känner av något. För hon är tydligen också lite "känslig".
Eller ännu värre, att hon börjar ställa frågor som jag inte vet vad jag ska svara på. Oavsett vad det är. För jag vet inte vad han säger och inte säger till henne om mig.  För mitt namn har garanterat kommit upp lite då och då. Speciellt denna veckan känns det som.
Det skulle även vara skönt, att ha de avklarat. Att ha träffat henne, så de inte skulle vara så stor grej sen. Att jag inte skulle vara så stor grej. (om jag nu ens är de) Det kan ju faktiskt också vara så att hon bara är nyfiken på vem jag är, utan att hon är misstänksam på något.


Så det kommer nog inte bli något idag, jag har gett han en utväg. Och han kommer garanterat att ta den. Annars blir jag väldigt förvånad. Och då får han fan skylla sig själv om det går åt helvete. (hoppas han tar den!!!)

Aaah.. jag blir galen. Detta är egentligen inte mitt problem. Det är hans. Det är hans fru som vill träffa hans älskarinna. Det borde vara hans problem att lösa, inte mitt. Jag borde inte vara den som är tvungen att lösa det. Det borde inte vara jag som ska undviker jobbfester bara för att han ska kunna ta med sin fru dit. Men det är så det känns. För jag ser de som om detta är "vårt" problem.
Men det finns inget vi, bara jag.
Jag är ensam. Och åter igen är det jävligt påtagligt

Suck.