Träffade Hetingen lite snabbt, på ett rätt offentligt ställe, men ändå inte.
Jag ville att han skulle röra vid mig, ta på mig, smeka mig. Jag ville att han skulle fläta in sina händer i mitt långa hår. Jag ville att han skulle vilja ha mig. Även om de inte gick, även om han inte kan. Jag ville känna att även han faktiskt hade längtat efter mig, tänkt på mig, kanske t.o.m saknat min närvaro.
För jag saknar hans närvaro. Väldigt mycket.
7 månader sen var de sist vi var i närheten av varandra, ensamma.
Det var 7 månader sen han tog på mig. 7 månader sen jag kände att han ville ha mig, även om de bara är för stunden. Just då, i skogen, under stjärnorna. Den gången kände jag verkligen att han ville ha mig.

Så nu när vi sågs ville jag bara ha han närmare och närmare. Ville in, under tröjan på honom. Och jag ville ha han under min tröja, ända inne på huden och sen lite mer.
Vi stod och höll om varandra ganska länge. Det var mysigt. Väldigt. Jag frös och ville att han skulle värma mig. Men han var för långt borta. Det var alldeles för mycket tyg och tankar mellan oss. Och tiden gick och det blev alldeles för ljust alldeles för snabbt.
Sen var det över. Han åkte och jag med tillsist.

och första tanken.. När kommer jag se honom nästa gång, eller höra hans röst?
andra tanken.. Begär jag för mycket?

tredje tanken.. Jag borde verkligen sova innan jag analyserar sönder allting. =)