Det bor en svart man i samma trappuppgång som mig. (Det bor garanterat fler)
Jag har träffat på honom några gånger sen jag flyttade in. Första gången var nog första morgonen som jag kom hem till nya lägenheten från jobbet. Vi möttes i hissen och jag presenterade mig, kanske en aning över exalterad. Men jag var väldigt glad över att äntligen ha flyttat och jag måste ha haft ett stort leende på läpparna. Vi bytte bara ett par meningar. Hissfärden till tredje våningen är inte lång. Men jag fick väl fram att jag var nyinflyttad iallafall, på glömd engelska.

För någon vecka sen så var det tvättdag och efter jag slängt alla mina kläder i tvätten, tagit på mig idag-tvättar-jag-allt-jag-äger kläderna och gått ner till tvättstugan så skulle jag gå och handla lite mjölk.
Med en jag-känner-ingen-här-så-jag-behöver-inte-duscha attityd traskar jag ner till affären. 
Och så möter jag honom. Jag ser en man men funderar inte ens på om de är han. Men sen säger han mitt namn och jag tittar upp. Han pratar i telefon, men avbryter samtalet och börjar prata med mig istället.
Han frågar hur de är, vad jag jobbar med och sen säger han att han hade sett lappen om min inflyttningsfest.
Och sen hände de, jag tror att jag försökte flirta!!!!

- What floor do you live on? frågade jag.
- Seven.
- I live on the third... So, you are on top of me..

Sen började jag asgarva, inombords. Vad FAN va det liksom???
Ja, svarade han och log, men jag vågade inte möta hans blick längre. Sen sa jag att jag skulle gå och köpa mjölk och han sa att han skulle fortsätta prata med sin vän.

Sen när jag kom tillbaka till min trappuppgång så sitter han där. Jag som tyckte att jag hade försökt flirta tillräckligt för en dag vinkade bara när jag gick förbi och fortsatte snabbt mot hissen.
Han såg mig och ropade "see ya" efter mig, men då var jag redan förbi.