Jag nämner Hetingen för ganska få av mina vänner.
Han har blivit så stor del i mitt liv och det känns konstigt att ingen vet.
Det känns ibland som om jag lever ett dubbelliv.

Det offentliga livet där jag är singel och har varit de väldigt länge. De frågar om hur de går med killarna och ger mig olika tips på hur jag ska träffa någon. Vissa vill nästan hjälpa mig att hitta någon att starta en familj med. Bara för de håller på med det. De är lite oroliga och tycker att jag är ensam. "Är de inte dax att du hittar någon nu?"
De tror mig inte när jag säger att jag inte har panik med att träffa någon att bilda familj med. Att jag trivs med att vara singel och "fri". Jag är ju bara 23 och känner inte någon stress.
De tittar misstänksamt på mig, men ger sig för stunden.

Sen har vi det andra.
Hemligheten.
Vissa tillåter jag titta in ibland, lite som igenom ett nyckelhål. Jag visar de det jag vill att de ska se. Försöker att ge en rättvis bild och inte romantisera allt. D.v.s att jag även ibland berättar nackdelarna med de och inte bara allt bra. De vet att jag inte berättar allt och de accepterar de.
Vissa är oroliga. Rädda för att jag inte vet vad jag gett mig in i och för att jag inte ska kunna ta mig ur de. Det är jag också ibland.
Men oavsett så är de värt det. Jag kan inte riktigt tänka mig hur de skulle varit om jag aldrig träffat honom, aldrig pratat alla dessa timmar med honom i telefon, aldrig lärt känna honom.
Våra samtal pendlar mellan vanligt vardags prat till drömtydning, analysering och funderingar om livet, framtiden och beteende.
Det är djupt, spännande, avslappnat och skönt.
Jag ser oss först och främst som vänner. På en djupare nivå som inte går att beskriva med ord. Sen ser jag oss som älskare. Lovers är ett bättre ord. För vi delar en viss kärlek. Vi går in i den på olika villkor och från olika situationer. Men den existerar, vi existerar, på något vis.
Jag känner mig inte som singel och jag har haft en relation med honom i över 1 år. Men jag vet att jag måste leva som de. Jag kan inte tillåta mig själv säga nej till livet även om jag skulle vilja. Även om det är enkelt. För jag vill ha så mycket mer än vad han kan ge mig. Jag förtjänar mer.
Men det är underbart. =)