I söndags knackar de på min dörr, det var han, the black man!
Men jag öppnade inte.
Jag hade inte duschat på någon dag och kände mig allmänt ofräch. och jag fick panik. Vad skulle jag göra? Och innan jag kommit fram till något så hade han redan gått bort till hissen. Kanske lika bra de andades jag ut.

Idag efter att jag varit ute och träffat en kompis och handlat lite så kliver jag in i hissen och ser att någon har tryckt på 7våningen. (samma våning som han bor på)
Snabbt som fan går jag ut ur hissen igen. Jag bor på tredje och skulle gått av innan han skulle gå på. Jag väntar medans hissen gått upp och kommer ner igen. Dörren öppnas och en gammal gubbe kommer ut. Jag suckar och ska precis ta mina kassar när jag ser att de är någon mer i hissen. Han. Den svarta mannen.
Jag går in i hissen. Han ska ner till källaren och vi åker neråt.
Han berättar att han hade varit och knackat på. Jag lådsas som om jag inte vet vad han pratar om och säger att jag måste ha sovit. Jag jobbar ju faktiskt nätter.
Sen säger jag att han borde komma förbi en annan dag.
- When? frågar han direkt.
- Tomorrow? svarar jag lite osäkert.
- What time?
- 8?
Sen säger han något som jag inte riktigt uppfattar. Kanske "we´ll see" eller kanske något helt annat. Dörren stängs och jag åker upp till min lägenhet.

Så, nu kommer han komma hit i morgon.
Det känns konstigt. Nervöst. Och sen ännu mer konstigt.
Jag har ingen aning om vad vi ska göra eller vad han förväntar sig. Hans blickar avslöjar honom lite. Men men vet ju aldrig. Och jag vet inte riktigt hur man gör detta på riktigt. Hur funkar de liksom?
När jag träffat främmande män innan så har vi pratat på nätet innan. Jag har berättat vad jag är ute efter och de lika så. Då vet jag vad de förväntar sig. Men nu vet jag inte. Jag vet inte ens om de bara är sex eller om de är mer. Jag vet inte ens vad jag har för förväntningar.

Dessutom känns tanken på att vara med någon annan än Hetingen bara konstig, och om jag ska vara ärlig. En aning ledsamt. För jag hade inte ens tänkt tanken om saker var annorlunda mellan oss.
Nu känner jag mig nästan tvingad att träffa honom. För saker är inte annorlunda och jag måste puscha mig framåt. Kan inte låta mina känslor för Hetingen göra att jag bara står och stampar på samma ställe. Även om det kanske är de som jag skulle vilja göra. Pausa det övriga livet och bara leva när jag är med honom. Men så kan man inte leva i längden.